Har DU hört berättelser från nya/gamla spexare om hur helgens teambuilding har varit? Har det varit övervägande positiva inslag? har ALLA verkat nöjda??
DET
ÄR
FEEEEEEEEEEEEEEEL!!! FEL FEL FEL…. Här kommer sanningen – den ocensurerade sanningen!
Teambuildarens loggbok. första dagen. 05.55
- det är mörkt.
Teambuildarens loggbok. första dagen. 18:32
-Det är fortfarande mörkt. Världen skakar.. kan befinna mig på en buss. det är mörkt. Känner mig som ett jagat djur i stressad miljö… finns det fler personer på bussen? jag känner av vissa livstecken.. kan vara min fantasi som spelar ett spratt.
Teambuildarens loggbok. första dagen. 19:00
-Vi släpps av mitt i ödemarken.. det luktar äggvatten.. Sa dem Satan? kan ha varit Sundom, men jag tror Satan. sure feels like it.. Bussen visade sig innehålla 57 (bittra?) själar som tvingas in i en barackliknande byggnad. vi tvingas ta oss skorna. Bland fångarna finns flera olka nationaliteter: där ibland fuskande Italienare, sluga ryssar och After8-tuggande britter. kan finnas fler… vi placeras i ett mörkt rum. de tvingar oss inta en brun dryck.. den doftar svagt av alkohol.. punsch, some would say. jag står emot så som jag kan, men jag är försvagad. jag och de andra förflyttas mellan varma och kalla miljöer. dimma infinner sig…
-so lonely…
Teambuildarens loggbok. andra dagen. (15 h i fångenskap)
-Flyglarmet ljuder. tidigt. Uppställning på gården för fysträning. Det talas om pepparkakor och lek, men allt jag förnimmar är ägg.. våra fångvakter roar sig med att släppa oss fria, bara för att fånga in oss igen. Ironin ligger tät som den avsaknande snön. De roar sig även genom att klä ut oss till djur. Förlorade min svans på kuppen. känner mig naken. Tyskarna förs bort. det blir en härlig soppa.
Teambuildarens loggbok. andra dagen.(20h 20min i fångenskap)
-vi tvingas tillverka våra egna dryckeskärl. materialet delas dock bara ut i ransoner som endast räcker till ett kaffemått. . mmm..kaffe.. jag kan fortfarnande minnas doften av STUK-kaffe. Crap, jag har slut kuponger.. hur det ska kunna hjälpa mig här är ett mysterium, men det är det enda som håller mig vid liv. Bråk utbryter mellan Italien och Norge.. de använder egentillverkade vapen.. ingen vacker syn. Alla blir straffade för bråkstakarnas beteende. vi lämnas ensamma och övergivna. vissa förs bort till den varma miljön.
Teambuildarens loggbok. andra dagen. (22 h i fångenskap)
-Halvkvävda ljud hörs från källaren. Boris min vän fördes bort vid “frukost” och har inte setts till sen dess. han var en bra man. men vad ska jag säga till hans tama hamster; Vladimir. den lille krabaten måste vara utsvulten. jag minns inte när jag själv åt senast.
Teambuildarens loggbok. andra dagen. (26 h 43 min i fångenskap)
- har gått ner 14kg. allt är strikt ransonerat. förutom vattnet.. det är gratis.
Teambuildarens loggbok. andra dagen. (26 h 44min i fångenskap)
- vi får mat. den delas ut portionsvis. först en rätt. sen en till. sen en till. det ringer i mina öron. uppfattar en triangel i diset. det slutar inte ringa.. nåt om en piska. vi tvingas avslöja våra stadshemligheter på en stor scen. Finland verkar veta allt. men jag ska visa dem.. De tvingar oss att tömma våra plånböcker över något som kallas “baren”. försöker hålla mig undan men den stora massan drar med mig. Dimman är oundviklig… har svaga minnen av de varma/kalla miljöerna.. allt är svart. I mina feberdrömmar hörs musik.. snapsvisor. jag sjunger med.
Teambuildarens loggbok. tredje dagen. (36 h 2 min i fångenskap)
- Mera flyglarm. dette ljud som vi sedan länge har lärt oss förknippa med ond bråd död. vissa av internerna återvände aldrig till sina sovplaster. de kommer att bli hämtade.. var är Boris? efter att ha levt i vår egen smut i tre dagar tvingas vi nu städa baracken. den varma miljön är nu nedstängd.. till och med helvetet tar ledigt på söndagar. tur.. för mig som slapp städa där.
Teambuildarens loggbok. tredje dagen. (40 h 67 min i fångenskap)
- Ljuset. vi blir utfösta på gården. En lång man med glasögon säger att det är över. han ska ta mig hem.. på bussen återser jag min vän Boris. Han har klarat sig. Men alla som anlände följde inte med tillbaka. det saknas ansikten på bussen. men vi har ett par svarta byxor utan ägare. och en kortlek, som aldrig mer kommer lägga en patiens..
//svetlana sputiksson, överlevare